menu arrow_back arrow_upward share search
Nyheter / Blog
clear
Nazismen var auktoritär socialdemokrati http://palbergstrom.com/news/PALBpVeeOb
content_copy

Nazismen var auktoritär socialdemokrati

Definitionen av högerextremism som "värderingar som ligger utanför vad som är förenligt med politisk demokrati" är för diffus för att vara vägledande. Att ordet "höger" associeras med nazism och fascism, extrema auktoritära åsikter, när det i andra sammanhang och sett ur ett modernt politiskt perspektiv kan stå för individens frihet ger oss en värdelös karta som skapar förvirring och inbjuder till manipulation och leder oss in på villovägar.

En förklaring till denna historierevision kan vara att socialistpartier i Europa efter kriget fick ett starkt inflytande över samhället och medveten ville skapa en distans med tanke på släktskapen genom socialismen. En annan att länder vill dölja åsikter och planer för samhällsutvecklingen som i vissa delar tangerar nazismen men förpackat i andra ord.

”The welfare of humanity is always the alibi of tyrants”
— Albert Camus

För att förstå det politiska landskapet och i tid upptäcka nya former av auktoritära system måste vi kunna orientera oss och ha en klar uppfattning om var nazism och fascism hör hemma på den politiska skalan.

Vad är höger?

Den konventionella vänster-höger-skalan har sina poänger men haltar betänkligt när vi sätter in den i ett nutida perspektiv vilket bidrar till förvirringen kring nazismen.

För många inom vänstern är den troligen fortfarande aktuell. Karl Marx och kollektivism ses i ett positivt ljus, något gott och lösningen på samhällets problem medan höger är allt de avskyr och av ondo.

Marx teser kan i vissa stycken låta vettiga och lockande men är en paradoxal utopi. Individens påstådda frihet med hjälp av gruppens makt leder förr eller senare till en auktoritär ordning där individen blir sekundär till ett kollektivt medvetande som stryper människors kreativitet och motivation när det bryter mot gruppens vilja. 

När grupptänkandet utgår från en förutbestämd strikt ideologi med givna ramar för vad individens roll och mening innebär får det som av en naturlag ett eget liv som ställer sig över individens fria vilja under ledning av en eller ett fåtal ledare som tar sig rätten att hålla övriga gruppen inom ideologins ramar.

Ett samhälle som bryr sig om de svaga och utsatta är ett medvetet och harmoniskt samhälle men det kan inte tvingas fram utan enbart nås via den fria individens mognad och medvetenhet genom full demokrati. En fantastisk idé sprungen ur en evig kamp för människors frihet som aldrig blivit förverkligad fullt ut.

Kapitalismen lider av samma villfarelse. Det sägs leda till välstånd för alla men några få individer utnyttjar friheten och roffar åt sig tillgångar och makt som sakta men säkert påverkar andras frihet negativt. Även om kapitalism hyllar frihet, klassisk liberalism är den beroende av en kollektiv samhällsordning under deras kontroll, en symbios mellan stat och företagsvärlden för att kunna roffa åt sig rikedom och makt.

Bristen på full demokrati och en av makten kontrollerad media som stoppar folket från att vara informerade och förstå det demokratiska underskottet leder förr eller senare leder till oligarki vilket kännetecknar flertalet av länderna i väst med USA i solklar tätposition. En mjuk form av fascism där näringslivet och statsmakten arbetar hand i hand utan demokratisk insyn.

Sverige och andra "fria" länder har ett liknande upplägg om än inte är lika extremt. Folket tror sig leva i en demokrati när det i själva verket är mest fina ord på papper.

Kapitalismens överdrivna fokus på pengar och en kontrollerad media som inte agerar för folkets bästa har gett oss ett korrupt, odemokratiskt monetärt system där pengar skapas via lån och ägs av banker. Ett gigantiskt pyramidspel och med ökad digitalisering ett totalitärt kontrollsystem. Resultatet är en enorm skuldbörda som dränerar världen på livskraft.

Paradoxalt nog har socialistiska styren och västerländska demokratier med kapitalistisk prägel många likheter. De trollbinder ett kollektiv där individen är underordnad. Det saknas en tydlig beskrivning av människan och individens frihet som inte ges något politiskt värde vilket gör att den centrala dimensionen för att uppnå full demokrati försvinner.

Vi är här på denna jord som individer och grupp. Båda måste fungera. En politisk karta som leder oss på rätt väg representerar vänster en kollektiv ordning och höger individens frihet. Någonstans däremellan uppstår en fungerande demokrati så länge den kollektiva ordningen är underordnad individernas vilja, nyckeln till full demokrati och grundlagens "all offentlig makt utgår från folket".

Med denna definition av höger är kapitalism och moderat socialism, socialdemokrati inte varandras motpart även om de har olika tillvägagångssätt och metoder för att trollbinda massan.

Kapitalism och rådande oligarki, som folket tror är demokrati, är en mittenpolitisk ordning under kontroll av en osynlig hand, en elit av människor inom politiken och näringslivet som mångt och mycket styr samhällets kurs i samklang med en naiv och duperad vänsterrörelse som tror sig arbeta för det goda. Genom att förenas i samma språk och politiska frågor trollbinds massan från två olika håll.

Nazism är inte höger

Kampen för människans frihet från en elit som bestämmer över deras liv har varit en evig kamp. Denna självklarhet måste ligga i botten för en förklaring av nazismen som växte fram i en värld där man just börjat upptäcka och ana vad demokrati är.

Vi måste också förstå att en kraftig rörelse ofta väcker en lika kraftig motreaktion. Speciellt bland oinformerade människor som regerar känslomässigt. Till skillnad mot den tidens människor har stora delar av befolkningen idag en helt annan nivå av kunskap och med det lärt sig agera någorlunda rationellt och följsamt.

”Not many people seem to realize the extent to which Hitler was a corollary of the punitive clauses of the Treaty of Versailles.”
— Franz von Papen

I takt med att industrisamhället växte fram under 1800-talet i händerna på kapitalister, den tidens elit, spreds budskapet om socialism och kommunism som ett svar på orättvisor som följde i kapitalismens spår. Även om socialism inte är svaret var det en kamp för rättvisa och jämlikhet som i ärlighetens namn haft stor betydelse för demokratin och hur samhället ser ut idag.

Charles Darwin lanserade sin teori om naturligt urval och hans kusin Sir Francis Galtons idéer la grunden för eugeniken vilket fick fotfäste i USA tack vare Carnegie Institution och Rockefeller Foundation som sedan planterade dessa mörka frön i tysk jord genom att finansiera tyska Kaiser Wilhelm Institute.

Rastänkande blev inne i flera länder och genomsyrade alla politiska läger. Ett exempel från Sverige är riksdagens beslut att skapa det Rasbiologiska Institutet 1921 med stöd av samtliga partier.

Progressivism, socialdarwinism och eugenik. Den rationella "upplysta" människan trodde sig kunna förändra samhället likt en kollektiv lerklump möjlig att forma till något önskvärt utan hänsyn till den enskilda individen.

Synen på människan förändrades till en social och påverkbar varelse. Man förstod att man kunde styra samhällsutvecklingen genom propaganda och manipulation av människors medvetande. Något Hitler tog lärdom av.

Antisemitismen var djupt rotad långt innan Hitler kom till makten. Även Karl Marx gav uttryck för antisemitism i synen på judar och pengar. Hitler var tändstickan som satte eld på fördomar i en svår tid när det behövdes syndabockar.

Dåtidens tänkande präglade Hitlers och Mussolinis livsåskådning, politiska hållning och taktik. Båda tog ställning för arbetare och mot kapitalism. Hatet mot judar fick i Hitlers ögon legitimitet då de sågs kontrollera pengarna och därmed samhället. Han trodde judar hade en plan för att ta över världen.

Tankar och idéer om nationalism fanns inom alla politiska läger. En politiskt neutral idé som Karl Marx paradoxalt nog gav sitt stöd för även om han förespråkade proletär internationalism. Både Tyskland och Italien blev enhetliga stater ganska sent tack vare nationalism. Det kan vara positivt och uppbyggande eller vändas till något destruktivt och skadligt.

Hitler ville se en stark nation av och för tyskar. Han såg inte klass utan ras. Det var ingen skillnad på arbetare och medelklass. Därav rädslan för Sovjetunionen som han menade strävade efter att sprida kommunismens klasskamp genom internationalism och utgjorde ett hot. Enligt Hitler svek Socialdemokraterna Tyskland när man inte tog ställning för en stark nation. I hans ögon var de kommunister.

Hitler var inte ensam i sin snedvridna syn på människan. Många trodde på eugenik även bland socialister. I Sverige infördes lagen om sterilisering av socialdemokratiska regeringen gällande fysiskt handikappade och förståndshandikappade människor 1934. Den sa "på grund av själslig rubbning ej kan anses förmögen att avgöra, huruvida han bör steriliseras eller ej, kan steriliseras".

Socialdarwinism och eugenik är två sidor av samma mynt. Om socialdarwinism låter naturen ha sin gång, lämna individer att sköta sig själva för att svaga ska sorteras ut var eugeniken en mer organiserad form av utsortering som passade kollektivistiskt tänkande partier. I kommunistiska Sovjet en fråga om att skapa den "nya socialistiska människan".

Att läkare och sjuksköterskor gav sitt stöd till detta och därmed nazismen ska inte tas som bevis för att de var borgerliga och stod till höger på den politiska skalan. Nazismen var vägen för att förbättra mänskligheten.

Som så många idag drevs de av en ensidig och empatilös syn på naturen utan tro på något större, att människan är sin egen Gud och en fascination av sin egen förträfflighet där man tror sig agera moraliskt utan att inse hur egot väljer bort sådant som inte passar in i sin egen världsbild även om man råkar vara högt stående läkare eller forskare.

Hitler saknade empati med de svaga och utsatta för att glorifierade den starka tyska arbetaren trots att arbetarklassen var just svag och utsatt. För honom var den konventionella definitionen av arbetare ett sätt att förminska deras värde i förhållande till borgerligheten och menade att Socialdemokraterna utnyttjade arbetares svaghet för sina egna syften.

Fristående fackföreningar förbjöds i Nazi-Tyskland för att ersättas av Deutsche Arbeitsfront (DA), en centraliserad fackförening under nazistpartiets kontroll. Fabriksledare hade till uppgift att genomföra nya arbetslagar. Deras program var tänkt att skapa folkgemenskap. Socialdemokraterna i Sverige benämnde samma strävan folkhemmet.

Nazisterna ville skapa ett socialt och produktivt samhälle för att kunna bygga upp ett starkt och militariserat Tyskland. DA fungerande som en länk mellan arbetares och arbetsgivares intressen.

Man arbetade för social trygghet, fritid, pauser och regelbundna arbetstider och strävade efter "folkgemenskap" med sociala, pedagogiska, sport-, hälso- och underhållningsprogram för arbetare. Kan låta humant om det inte vore för ett bakomliggande syfte som antagligen många tyskar inte förstod vidden av.

Till skillnad mot kommunismen och Sovjetunionen där staten, det gemensamt ägda hade total kontroll tilläts företag i Nazi-Tyskland och Italien vara "fria" men kontrollerades och samarbetade, många medvetet, med staten under en auktoritär ordning. Själva definitionen av fascism.

Gränsen mellan kommunister och socialdemokrater var flytande. Man förenades i den ekonomiska teorin socialism men inte tillvägagångssätt i en tid då social orättvisor blev uppenbara och utmanade tidens regeringar.

I Tyskland försökte Otto von Bismarck med sina sociala program Staatssozialismus ( statssocialism) skapa bättre villkor för arbetare för att möta socialismens och därmed kommunismens framväxt som ansågs var det stora hotet. Det tyska socialdemokratiska partiet förbjöds men blev så småningom ett etablerat parti.

Från kyrkans håll uppmanade påven Leo XIII med ett dekret 1891 att ge arbetare rätt att bilda fackföreningar. Man tog avstånd från både socialism och obegränsad kapitalism men stod för rätten till privat egendom.

Även om Hitler var intresserad av socialismen tilltalades han inte av Socialdemokraterna eller demokrati. Han var populist, blivande diktator som till varje pris ville vinna makten. Demokrati var enligt honom ett steg på vägen mot kommunism och han fick för sig att Socialdemokraterna kontrollerades av judar.

Hans hat mot kapitalism och judisk makt fick honom istället att gå med i Tyska Arbetarpartiet med ett ytterst socialistiskt manifest. Några punkter i Tyska Arbetarpartiets partiprogram:

  • Inkomst från arbete (ett sätt att bryta räntans slaveri och bankers makt)
  • Nationalisering av stiftelser
  • Vinstdelning i stora industrier
  • Ökad ålderspension
  • Medborgare få samma rättigheter och skyldigheter
  • Ingen ska tvingas utföra arbete mot kollektivets bästa

Från början gick Hitler med partiet på uppdrag som spion för tyska armén men han sympatiserade med ideologin och synen på judar. Partiet blev under hans ledning Nazisterna även om han som populist sannolikt dolde sin mer nyanserade och pragmatiska syn på socialismen.

Kommunism och nazism tar utgångspunkt i olika grad av socialism, har olika attribut och uttryck men likheter i tankesätt och känslor som driver kollektivismen. Uniformer är utbytt mot likformig anspråkslöshet för att signalera avståndstagande till klass och social status under ledning av ideologi och kollektivism istället för en stark ledare men är samma strävan efter en kollektiv ordning där individen är underordnad.

”The common interest over individual interest”
Nazistprogrammet 1920

Kommunism förespråkar auktoritet genom våldsam revolution och konformism där borgare, överklass och motståndare till klasskampen är syndabockar istället för judar inom nazismen. Oavsett har antisemitismen alltid varit stark inom vänstern.

Rastänkande är hos kommunister klasstänkande. De strävar efter en paradox, ett utopiskt samhälle som i praktiken innebär ett avskaffande av demokratin även om det hävdas vara vägen till befrielse och demokrati men en stark ledare eller ledning blir alltid och ofrånkomligen resultatet i en kollektivistisk ordning. Individen, stommen i begreppet demokrati försvinner.

Att dåtidens stater var rädda för kommunismen fick man bekräftat i och med den ryska revolutionen. Hitler fruktade kommunisms påverkan på tyska arbetare vilket delvis förklarar kriget mot Sovjetunionen. En konflikt mellan nationalister och internationalister inom den socialistiska rörelsen. Sovjetunionen är därmed delvis medskyldiga till andra världskrigets utbrott.

Den röda färgen i naziflaggan symboliserade den sociala dimensionen. Ordet "social" omnämns för ofta och i olika former i Mein Kampf för att sakna betydelse. Hitler var tydligt upptagen vid den sociala frågan precis som andra socialister om än med en känslokall, hård och snedvriden slutsats som syftade till att samla det tyska folket.

Människorna runt Hitler var socialister t ex Joseph Goebbels och Gregor Strasser som sa om nazisterna "vi är socialister, vi är fiender till dagens kapitalistiska ekonomiska system som utnyttjar de ekonomist svaga".

Nazismen var under 20-talet i sitt blivande och det fanns en flytande gräns mellan en mer extrem och en moderat socialism. Strasser dödades av nazister 1934. Han sågs som kommunist och hade utmanat Hitler om makten i partiet men skulle inte delta i nazismens bildande om det inte vore för socialismen. Jakten på kommunister ska inte tas som bevis för att nazisterna inte var socialister själva.

Hans bror Otto Strasser, även han på vänsterkanten i nazistpartiet, uteslöts och bildade Combat League of Revolutionary National Socialists även kallat Svart Front. Symbolen var ett svart kors av hammaren och svärdet. Han ansåg att nazisterna svek sin roll som anti-kapitalistiskt, förespråkade korporativism, förstatligande av produktionsmedlen och samarbeta med Sovjet. Ett ytterligare bevis på att ordet socialist i nationalsocialister hade en reell innebörd.

Nazisterna samarbetade och ingick i en allians med nationalistiska och antisemitiskt borgerliga partier av taktiska skäl. Ett av dessa var Tysknationella folkpartiet (DNVP). Att nazisterna såg dem som ett borgerligt och dem själva som ett icke-borgerligt parti och att DNVP beskyllde nazisterna för att vara socialister är talande.

Samarbetet bröts för att istället bli tillsammans med konservativa partier som misslyckats skapa ett hållbart regeringsalternativ och nu tvingades samarbeta med nazistpartiet. Detta ska inte tas för intäkt att nazismen var höger.

Om man bortser från de mörka sidorna av nazismen var reformer som genomfördes i Nazi-Tyskland socialdemokratiska. Inte tal om ökad frihet och annan typisk högerpolitik sett med dagens ögon. Det fanns undantag t ex lägre skatter men det kan även ett socialdemokratiskt styre genomföra för att gynna ekonomin och arbetare.

Av taktiska, ekonomiska och sociala skäl genomförde nazisterna "privatiseringar" i syfte att motivera industrin och få in pengar till statskassan för att rusta upp krigsmakten. Under den stora depressionen räddades och förstatligades företag och banker varför privatisering är en sanning med modifikation. Företag var fortfarande underställda nazisternas vilja även om stora tyska företag hade en annan och mer aktiv roll.

Samarbetet mellan nazistpartiet och tysk industri påminner om Sverige under samma tid och lång tid framåt mellan socialdemokraterna och svensk industri. Även om det existerade drev socialdemokraterna en politik med socialistiska inslag med mål att bygga folkhemmet.

Med tiden blev Hitler mer pragmatisk. Hans mål var makten över Tyskland och han spelade ut alla populistiska kort han kunde men övergav inte sin politiska grundsyn även om han hade en snedvriden syn på socialism. Hatet mot kapitalismen som han menade kontrollerades av judar var uppenbarligen starkt och drivande.

Italien och fascismen inspirerade Hitler. Fascism innebär en symbios mellan företagssfären och staten över människors huvuden under en auktoritär ledare och kan ta sig olika politiska uttryck. I Nazityskland var den hyfsat socialdemokratisk och i Chile enligt nyliberala principer. Kommunism är proletär fascism.

För Mussolini som fascismens fader var den socialdemokratisk med krav på rösträtt för kvinnor, åtta timmars arbetsdag, minimilön, progressiv skatt på kapital, m m. Mussolini hade en mer metafysisk syn på företag och stat än Hitler med en symbiosen bortom politiken men inte desto mindre under hans kontroll. Han eftersträvade en centraliserad ordning varför statsmakten spelade en viktig roll och individen var av sekundär betydelse.

Mussolini skrev för L’Avvenire del Lavoratore (Arbetarens framtid) och var sedan redaktör för Avanti! (Framåt) italienska socialistpartiets tidning för att sedan publicera Il manifesto dei fasci italiani di combattimento tillsammans med Giovanni Gentile som delade Mussolinis politiska syn. Alceste De Ambris som deltog i fascismens bildande var syndikalist och spelade en nyckelroll i strejker 1908 ( han blev sedan en stark kritiker av Mussolini).

Nazismen hade inte mycket gemensamt med höger utan förde en totalitär mittenpolitik med stöd från stora företag och banker i Tyskland och USA. En ordning lik den mellan socialdemokratin och industrin i Sverige bortsett från det auktoritära, destruktiv nationalismen och rastänkandet. Deras stöd gör inte nazismen till höger hur man än vrider och vänder på det.

Nazistpartiet var auktoritär socialdemokrati. Hitler skulle antagligen inte gilla associationen med socialdemokrati men det är den bästa förklaringen för partiets politiska innehåll. Att påstå något annat är historierevision.